Det finns inga hemliga formler att applicera på ett äktenskap. Alla förhållanden går upp och ner och i de flesta fall så handlar det om att ta sig igenom dalarna för att sedan åter nå topparna. I andra fall så visar det sig emellertid att dalgången är omöjligt att ta sig fram igenom; man inser att man vuxit ifrån varandra och att man inte längre kommer att få saker att fungera.
Det är ett misslyckande - men det är ingen katastrof. I de allra flesta fall så kan man skiljas som vänner, man kan göra upp det ekonomiska och dela sina tillgångar mellan sig utan några större konflikter. Har man älskat någon så vill man också denne väl.
Den stora frågan brukar handla om bostad och här är en vanlig lösning att den ena personen köper ut den andre - om det finns sådana medel. Man värderar huset och man ökar sitt lån för att den andre ska kunna köpa en bostad (eller för att hyra en sådan) Om vi bortser från alla andra ägodelar så brukar man kunna räkna ut detta på ett relativt enkelt sätt: ni äger lika mycket av huset och således så ska den ena alltså köpa ut den andre för halva värderingskostnaden. Detta minus en skatt som kommer att sättas i spel den dagen huset säljs.
Inte sällan så brukar familjer med barn låta en förälder bo kvar tillsammans med barnen i den större bostaden - detta av skäl som vana, bekvämlighet och för att rutinerna ska kunna fungera som de alltid gjort. Detta med skola, förskola, kompisar och idrottslag i åtanke.
Därför så brukar också den andre föräldern söka sig inom samma område - eller åtminstone samma stad - för att ytterligare underlätta för både barn och för sig själv (och den andra föräldern).
Tyvärr så har det blivit vanligare med mer infekterade bråk och tvister i samband med skilsmässor. Varför är svårt att peka på, men många pekar på att vi idag - även i övrigt - lever i ett mer egoistiskt samhälle där man alltid ser till sitt eget bästa. Självklart finns det också en del prestige och hämndbegär i många fall. Har man blivit sviken och där den andra parten kanske träffat en ny så vill man också hämnas. Det är svårt att vara den större människan.
Men, det behöver aldrig gå så långt som det faktiskt gör i vissa fall: att man använder sina barn som ett vapen till hämnd och där man väljer att inleda en vårdnadstvist. En vårdnadstvist sker om den ena föräldern lämnar in en stämningsansökan till Tingsrätten och då den andre bestrider denna så har också en vårdnadstvist inletts. Som gifta så har man per automatik gemensam vårdnad om barnen vid en skilsmässa. Det har man av det enkla skäl att man alltid utgår från att det är bäst för b a r n e n s skull. Ensam vårdnad måste man ansöka om.
"För barnens skull" - där ligger nyckelordet som borde få många föräldrar att söka andra lösningar än en vårdnadstvist. Barnen far nog illa av en skilsmässa som det är i många fall och inleder man dessutom en vårdnadstvist så kan detta leda till sår som tar väldigt lång tid att läka. Även om det, som sagt, kan vara svårt att vara den större människan så måste man vara det. Att vinna en vårdnadstvist som sker av skäl som hämnd är ingen egentlig vinst.
Den stora vinsten i samband med en skilsmässa är att sätta barnen i första rummet och se till att de har en god kontakt med båda föräldrarna där båda tar lika stort ansvar gällande beslut som rör deras framtid. Vi ska även säga att vissa fall är oundvikliga. Far barnen illa hos en förälder så måste naturligtvis en vårdnadstvist inledas. Att sätta barnen i första rummet är ingen enkelriktad väg.